Efter en vecka på jobbet hade jag bestämt med Henkan och Dennis
att vi skulle ta ett fiskepass på söndagen. Isen hade äntligen släppt i
sjöarna längre uppstöms i Voxnan så att sjösättningsplatsen nu var isfri
även om det fortfarande fanns en hel del vikar med is i än. Vi bestämde
att träffas 09:00.
Båten kom i sjön stax efter 09:15 och det var
kanonväder. Vindstilla och sol. Skönt! Ekolodet visade på lite drygt 4
grader i vattnet.
Vi bestämde att börja på en djupbrant. På mitt första kast högg det en mindre gädda som landades och släpptes tillbaka.
Dagens första gädda på första kastet.
Vi
fortsatte att fiska av branten. Efter några kast fastnade Henkan i
botten och förlorade sin svartzonker. Lite trist då han alldeles innan
haft en känning på den nära botten. Men något smått osannolikt skulle
snart inträffa. Det hela började med att jag fastnade på i stort sett
samma ställe som Henkan med mitt bete. Vi åkte dit och tog fram draggen
för att få tag i stocken som betet troligtvis satt fast i. Efter ett
antal försök utan å känna något med draggen fastnade Henkan i något där
nere. Jag kände direkt hur det slackade i min lina och sa att han hittat
på mitt bete. Döm om vår förvåning när det första som tittade upp var
Henkans Svartzonker och sedan min Jerko 1 meter längre ner. Snacka om
att ha oddsen på sin sida. Det var ju bara tvunget att bli ett foto.
Henkan lyckades kroka båda dragen på draggen
Vi
forsatte att kasta av branterna utan någon mer känning och tog en
längre förflyttning. Vi tog en lugn drift från ett djupare parti in mot
en grundare lekvik. Efter en kort stund fick Henkan hugg och fick en
gädda i samma storleksklass som min var. Vi gled in in grundviken utan
att få någon mer fisk. Vi testade en intilliggande vik också utan att få
några hugg.
En längre förflyttning fick det bli och vi tog en
snabbfika i båten när vi kom fram. På ekolodet såg vi en ansamling med
betesfisk ner mot botten när vi skulle till att kasta. Jag bytte därför
till en större jigg. Första kastet gav utdelning. Ett sånt där
karakteristiskt "svälj-hugg" som jag själv tycker är så typiskt när man
jiggfiskar. Kände i mothugget att det var en bättre fisk och trodde
först att den satt dåligt då den ruskade ordentligt till en början. Men
när jag väl satte in lite press på den lugnade den ner sig. Den visade
sig i ytan och det enda som syntes av jiggen var den yttersta
svanstippen. Gäddan var rejält köldstel och gjorde inga direkta försök
att komma loss utan Henkan tog den i ett gälgrepp och lyfte in den med
van hand i båten. Den visade sig väga 6.73 kg och mättes till 103 cm.
Rejält romstinn och min största hittills på jigg.
Dagens andra gädda för mig. 103 cm och 6.73 kg.
Vi
fortsatte fisket på ett flertal ställen men vi hade nån stöt till och
en följare utan att lyckas lura någon mer fisk till att hugga. Vi vände
hemåt strax efter 14:30 och åkte hem.
På kvällen var jag iväg med
Madde och Emil till Söderhamnsåns utlopp och testade lite landfiske vid
Flaket. Men fisken visade inget intresse den här vårkvällen. Det får
blir en sväng hit med båten något tag känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar