Kort därefter lyckades Rickards lina gå av mot en nötning i en spöring så draget försvann all världens väg. Han bytte och lånade mitt extraspö istället. Vi nästa ankring fick Rickard dock se sin lina ligga å flyta på vattnet. Han slängde sig ner och fick tag på den och i änden satt betet kvar. Vi fick inga fler hugg trots att vasskanterna betades av noga.
Allt eftersom började det blåsa allt mer. Irriterande kastvindar eller "svarstväer" som vi kallade det i båten. Vi provade ett antal ställen till utan framgång. Vinden nu riktigt irriterande och det var svårt att ha bra beteskontakt när det friskade i. Vi tog en tur upp efter ån i hopp att finna något som kunde kallas lä. Men inte ens efter de smalare partierna på ån fanns det lä. Till slut hittade vi en vik där det var relativt lugnt. Ett djupare parti som sluttade upp mot en lekvik utforskades men inga hugg. Vi valde att dra oss ner tillbaka fram emot 15-tiden.
Vinden började mojna fram emot 16-tiden äntligen och solen började att värmde upp våra vindpinade kroppar. En välbehövlig motivationshöjare. Utefter en vass så lyckades jag äntligen få en urlekt gädda att hugga på en McTail med paddel.
Kort därefter hade Rickard och jag en varsin stöt innan Rickard fick en till gädda. Även den urlekt.
Vi tog en stunds fika och tänkte sedan köra en vik till men batteriet till elmotorn började dö ut, då jag inte hunnit ladda det sen jag var ut i Söderhamn förra helgen. Så vi valde att avbryta fisket, rätt nöjda ändå. Även om det var lite jobbigt att vinden försvann lagom tills att vi åkte hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar