Skärgårdsmete och tröga insjögösar

Sommarsemestern har kommit till sina sista dagar för det här året för mig. Så klart så var det tvunget att innehålla lite fiske också. På tisdagskvällen var jag och sambon ut i Stenö skärgård och metade abborre ifrån båten. Ni vet med rödvitt flöte och mask som man fiskade med i unga år. Väldigt trevligt och underbart ute i skärgården. Sambon var nog också nöjd då hon spöade mig då hon lyckades få upp kvällens enda fisk. En fin mört. Vi var även ut med båten ut till Enskär och vände en stund. Vacker hälsingeskärgård som helt klart kommer få mer besök.

Torsdagen hade jag och Rickard kommit överens om att vertikalfiska gös tillsammans. Rickard, som nog levde lite på sin fina gös från Marmen, var fylld av självförtroende. Vi hoppades på att det skulle nappa lite nu då vi tidigare blivit helt utan då vi försökt. Dags för ett trendbrott?

Vi träffades omkring fyra-tiden på eftermiddagen. Med oss kom också en pirat. Nämligen Rickards härliga son Arvid. Vi åkte ut till ett ställe som varit bra i år. Markörerna lades ut och vi började fiska av branterna och djupen. Mycket fisk på ekolodet. Men såg inte ut som att det var gösekon. Snarare stora stim av betesfiskar. Något som visade sig vara en hel del abborrar. Vi fick några små stötar innan Rickard lyckades få upp en liten abborre på sin vertikaljigg. Vi fortsatte att fiska en stund till utan att få något mer. Vi bröt upp för lite fika och bad på en sandstrand.

Efter badet så åkte vi till ett nytt ställe som varit trögt tidigare år men som levererat lite i år. Vi hann inte fiska länge innan Rickard fick en godkänd gös på 45 cm. Ca 1 kg som fick simma vidare.

Rickard och Arvid med dagens första gös

Återutsättning

Vi fortsatte en stund till. Rickard och jag fick ett hugg var utan att fiskarna satt kvar innan jag fick ett hugg till och lyckades spräcka nollan. Ännu en gös på 47 cm i samma storlek som fick simma vidare.

Till slut lyckades även jag lura en Gösta

Vi valde att åka tillbaka till första stället igen strax efter åttatiden. Det stora fiskstimmet hade nu försvunnit och det såg mer ut som gösekon nere mot botten. Vi hann bara börja så fick Rickard sin andra gös för dagen. En gös som svalt djupt och det tog lite tid att försiktigt lossa från krokarna. En kort stund senare så hade Rickard en bättre fisk på men den lossnade innan vi hann se den tyvärr. Vi hade några fiskar som följde med jiggarna på lodet men de ville inte hugga, trots att vi bytte färger och modeller på jiggarna. Vi nötte på.

Plötsligt hörde vi ett plask i ytan bakom båten. Vi såg en gös som kom upp och vältrade i ytan. Vi åkte närmare när gösen la sig på rygg och bara flöt omkring. Det måste ha varit den djupt krokade gösen som vi släppte tillbaka tidigare. Vi håvade och avlivade fisken i båten.

Det här fick raskt tankarna att gå omkring hur stor skada en fisk tar av att drillas och återutsättas när den svalt djupt? Trots att man inte ser några synbara skador på fisken när den släpps tillbaka? Svåra frågor att finna svar på. Men ack så viktiga i dessa C&R-tider som viner bland oss sportfiskare. Utgångspunkten att det "alltid" är bättre att släppa tillbaka fisken får sig lätt små törnar när man är med om något sånt här. Iallafall fick jag en tankeställare. Vet själv inte hur jag skulle ha kunnat handskats varsammare med fisken? Den landades fort och inte från direkt djupt vatten. Avkrokningen gick smärtfritt även om den dock tog någon halvminut längre då den svalt djupt. Tänkvärt är det iallafall. Jag väljer att ta det som en bra lärdom.

Vi fortsatte att fiska på den nu spegelblanka sjön tills det började skymma, innan vi åkte hem efter en helt fantastiskt skön kväll på sjön. Nöjda och glada trots de tröga gösarna.